Too much is never enough.

"I break the rules and cross the line I'm fighting back to take what's mine
It's all I want to do."

En gång i tiden var jag såpass naiv att jag faktiskt trodde det.
För en vecka sedan närmare bestämt.

För första gången i hela mitt liv så släppte jag på min stolthet och gick ner på mina knän, till den bara och nakna människan jag faktiskt är. Vad händer då?

Jo jag blir utnyttjad.


Grattis Apan/Henke/Kosk, kalla mig vad du vill, men det gick åt helvete.

Jag vet vad som triggar min svaghet. Det är du.

Du med någon annan.

Du helt ensam.

Jag är fruktansvärt glad att jag inte blottar mig på sättet jag gjorde ofta. Jag är glad över tillfälligheten ikväll... Då jag faktiskt kan komma till insikt om hur jag själv reagerar, och var min personlighet faktiskt kommer ifrån.
Från mig själv.
Aldrig någon annan.

(btw, det är fruktansvärt roligt att jag lyckas formulera mig korrekt och stava rätt när jag är mer tankad än Glenn-Kenny-på-hembränt)

Retardedness.

Mycket enter som gäller.

Spontanskrift.

Dis sux. Nu är det faktiskt dags att gå vidare.

"I'm breaking out I'm breaking free
This shit is all because of me
This is the man I'm going to be"

Eh, nej, skiten är inte på grund av mig, men som sagt. Naiv kan man ju alltid vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0